lakritsfeber

Nu kan man nästan säga att min morfar är uppe i himlen, för att nu har begravningen vart.
Enligt mig så kommer man upp till himlen efter det.

Begravningen var väldigt ledsam men ändå väldigt fin!
Det kändes jobbigt att veta att i just den kistan som jag såg, låg min morfar.
Det är sådant som knäcker en.
Men släkten och hans vänner var där, så man kände sig stöttad.

Jag blev väldigt glad över att det var sådan fart på minnesstunden!
Det kändes som att alla skulle vara sega och ledsna, jovisst alla var ju ledsna.
Men vi tänkte bara på hur kul vi haft med honom, eller i alla fall så gjorde jag det.
Vi åt god mat och det var trevligt folk där.
Så bättre kunde det ju inte bli!


Det kändes ju lite jobbigt att gå ut sedan och se på alla blommor som min morfar fick.


Men det värsta var att se mormor, jag kände mig lite yr.
Jag tänkte på hur tyst det måste vara i huset, ingen tv på, ingen man som klagade....
Ingenting.
Bara tystnad.
Så jag funderar på att åka ut till mormor en helg.
För att umgås, mysa, ge varandra sällskap.
Hon behöver nog lite full fart i huset.
Det var allt för idag.

peace and out
//becca